Mandas

jag dör snart, seriöst. jag har aldrig mått såhär jävla dåligt. en stor ångestklump i mitt bröst, ett dunkande huvud, kan inte andas. Jag dör, hjälp mej? Har sån dödsångest och hjärtat är i panik. Jag vill ju dö, vad klagar jag på? Jag vågar inte ta min sömnmedicin, för C är inte här. Han och mamma svek mejj, igen. Tänker inte ta dem innan han är här om jag så dör först.

Tänker försöka undvika mat så mkt som möjligt imorgon. Tänker svälta ihjäl mej om jag inte dör före. Orkar inte mer, orkar inte ens försöka. Och C som undrade varför jag inte vill mina föräldrar ska veta och se hur jag mår. Jo, för att jag inte vill visa mitt monster åt dem. Det har dom sett nu. Ett skrikande, gråtande, ångestfyllt monster. Tror aldrig C har sett mej sådär ångestfylld som igår. Jag skrek och skrek och skrek och försökte ta mej loss från hans grepp. jag ville bara bort från honom, från alla. Jag satte mej ner på marken och skrek och grät. Jag ville inte ha dit mamma, jag ville inte att hon skulle se mitt monster. Jag försökte springa undan..

Psykologen sa idag att de hade sagt att det var svårt att få kontakt med mig. Konstigt. Jag ville inte prata med dem, ville bara vara ensam, ville bara att alla andra skulle dra åt helvete. Jag ville bara dö, ta livet av mig, avsluta allt. Allt skulle bli lättare då. Jag ville inte.. vill ännu inte.
Fick ju även en "akuttid" dit från ätstörnings. haha, no shit ? bra att de märker att jag mår dåligt. Felet är att jag är så jävla bra på att ljuga !

Tänker inte äta längre. Har redan slutat äta godis, som jag älskar. Har skippat all mat idag förutom lite kyckling! Dock fick Dennis mej att äta 2 mörka chokladbitar, men jag förbrände bort dem ikväll. Hatar mej själv. Jag är så jävla fet och äcklig just nu. Duschade i skållhett vatten idag för att bränna bort smutsen, men det funkade inte. Inget funkar. Förut funkade det att skära sig, men nu funkar inte det heller. Jag skär inte tillräckligt djupt. jag är en för stor tönt för att klara av att använda en kniv. Men jag har nog provat, men det skar inte tillräckligt bra. Skulle gärna ta en kniv och snitta upp hela armleden.  Bara få känna livet rinna ur mig, få dö. Få slappna av..

Klockan är snart 3. Igår somnade jag 5 eller efter det. Vaknade kanske halv 7 första gången. Rätt åt mej att jag inte kan sova, så fet som jag är. När jag blir smal kommer jag kunna sova, för då hänger inte fettet överallt.
Ska verkligen bli smal nu. Om det så tar mej till ett sjukhus. Bryr mej inte längre, bara jag blir smal. Eller dör, endera. Ingen kompromiss.

vet att ätstörnings kommer dra upp gårdagens händelse när jag åker dit. Well fuck them, ja hatar dem ! SERIÖST. Hatar stället, hatar att de klagar, hatar att de inte förstår, hatar att de ska ha mej att äta skitmkt, hatar att de tror på mina lögner, hatar att de säkert inte kommer ge mej diagnosen ANOREXIA NERVOSA. Inget duger förutom den. Jag är inte nöjd förrän jag ligger där, utmärglad, smal, viljestark och ropar åt alla att de ska dra åt helvete och lämna mej i fred. Då är jag nöjd. PALLAR INTE MER med att vara där mittemellan. Inte fetast i hela världen kanske, men absolut inte smal. Fet helt enkelt. Feta Manda. Undrar om mamma o pappa hade tänkt sig det när dom väntade mej ?

Orkar inte mer. Alla krafter håller på o ta slut. Jag vill bara ligga i min säng och sakta men säkert svälta mig till döds. Vill aldrig mer stiga upp ur denhär sängen, men jag är tvungen, annars måste jag äta...

Nu ska jag skära mej eller dö eller spy eller något annat som kan få bort min sjukt tunga ångest. Orkar inte mer, det var det som är det viktiga. Jag orkar inte mer, nu slutar jag... äta.









I will get there.. to perfection. I will get thin.