Ny blogg

My Little Corner
välkommna

Just for the record

Så kan ni inte dömma mig efter denna blogg längre.
Denna blogg är en del av mitt förflutna. Jag mår så mycket bättre idag
och den resan kan ni följa på min andra blogg!

Men tack ändå för att ni är oroliga, men ni har ingen anledning att
vara det längre.

Puss o kram :)

.

Ibland känns det som att jag faller. Långt och utan avgrund. Det tar aldrig slut. Bara faller o faller o väntar på att något ska ta emot. En svävande känsla. Vem är jag, egentligen? När tar det emot? När slipper man den tyngande känslan? När är det över?

.

Så trött på allt skitprat o lögner, fördomarna som haglar ner. Aldrig få vara sig själv. Ett nersänkt självförtroende, hat. Ta inte ut allt på oss. Hate me if u want, men jag vill inte bli som dig...

.

fuck this shit



Blir så jävla less, så jävla förstörd. Uteblivna samtal, inget "hur mår du?" Hur fan tror du jag känner?
Så jävla less

konsekvenser

Har fått divertikulit.

Undrar om det också är en av anorexins följder.
Tack så mycket isåfall!


Alla val vi gör i livet ger sina fördelar och konsekvenser,
tänk på det!

.

Så många frågor men inga svar.
Var är du nu och vem har du blivit?
Minns du vår tid längre?
Existerar jag för dig?


Så många frågor,
men fortfarande
inga svar.

.

Tomma ord, tomma känslor.
Förstår inte vad du säger.
Ingen röst, inga ord.

En tom blick.

What happened?

.

Besvikelse efter besvikelse.
Hårda ord.
Tårar som sakta rinner.

What's the point?

.

Ångesten biter och river i dig
du knappt kan andas.

Vad ska man göra?

Ska man kämpa
eller ?

Andra bloggen

Vad roligt det är att se att ni är några som tittar in varje dag, kärlek till er <3


Kom med till min nya blogg istället; Mandasvardag.blogg.se


Kramar!

ett år sen

Idag är det ett år sen jag hamnade in på Jakobstads sjukhus. Det var så jävla hemskt. Vi kom in vid akuten o fick sätta oss och vänta vid en säng. Sen kom en sjuksköterska och tog vikten på mej som var 40,00. Sen fick jag dropp i handen (gjorde så jävla ont!) Vi satt där och väntade ganska länge, tills dom visade oss till Avdelning 1. Där hamnade jag i ett tre personers rum med en mormor och en kines som hade något fel med magen. Jag bara grät och hatade allt. C lämnade dit med mig, vi gick ut och rökte. För det fick jag göra där, fast jag bara hade en skitful pyjamas på mej och droppställningen som hängde med överallt. Och fan vad bra det var med tobak.

Sen på kvällen kom dom in med mat åt mej, men jag hade bestämt mej för att inte äta någonting. Låg på datorn och kolla film halva natten, grät och mådde så jävla dåligt.


Nästa morgon vägde dom mej, då hade min vikt minskat ett kilo. Jag fick också prata med läkaren på avdelningen, som sköt över beslutet till ätpoli. Tror dom tog bort droppet också. Ätpoli bestämde sen då att jag skulle åka till Vasa på fredagen, dagen efter med ambulans. Hatade verkligen det beslutet, ville inte vara 100 km ifrån C och alla andra.

Som tur var fick jag besök den dagen, C var där halva dagen, S kom dit på kvällen och vi satt bara och pratade. N hann också komma dit med en massa cigg åt mej ! (tack!) Åt ingenting den dagen heller, hade ingen motivation. Jag var så jävla arg på allihopa för att dom gjorde såhär mot mej. Jag hade hört hur det var i Vasa och jag ville verkligen inte dit...




Ny kula

Vill ni fortfarande följa med mitt liv, läs då på min nya blogg!(mandasvardag.blogg.se) för dem som länken inte fungerar för :)


Puss på er <3

förfluten tid

jag har mått bra under de senaste dagarna, senaste veckorna. Nu blev allt bara till en ångestdvala.

welcome back ana.


no

Jag mår inte bra, inte egentligen. Jag har bara inte... ord att sätta på mina känslor. Dom är så åt helvete att jag bara försöker skita i dem och slippa tänka på dem. Hatar känslor. Hatar att känna ångest, att känna mej fet. JAG ÄR INTE TJOCK. När ska jag fatta det ? När ska A dra åt helvete?


Herregud, psycho.


Jag har mycket jag skulle kunna berätta åt er. Som att mitt och C's förhållande har förvandlats till ett jävla bråkande. Jag tror han har tröttnat på mej, eller jag vet det. Han tycker alltid att jag är löjlig, barnslig eller så undrar han vad fan mitt problem är. Jag är också trött på mej själv, tack jag vet. Ingen orkar med mig.

Just nu, bryr jag mej inte. Dedär var allt jag orkade tänka på.