SATAN!!!! eller...?
Fan, vägde mej nyss.. 43.00 visade vågen. Great. Såhär lagom inför läkarbesöket o allt ! Hur fittan har jag kunnat gå ner i vikt ? har ätit som ett jävla svin. Ändå blir jag glad över att se domdär siffrorna, men så får jag inte tänka. Så ska det inte gå. Dom ska hållas på samma jävla siffror, för jag orkar inte med något annat. Jag ska inte ner i vikt, jag ska hållas. Ska inte in till nåt jävla sjukhus igen, o jag ska inte falla tillbaks i det värsta. Fast ändå vill jag ju det.. Men vem av mej är det som verkligen vill det, jag eller A ? Fy fan vad jag hatar denhär sjukdomen. Nu måste jag äta skitmkt på morgonen och dricka 1000 liter vätska. Tack jävla anorexi, tack som fan.
Jag vill inte ha anorexi längre, men ändå kan jag aldrig tänka mej att leva utan den. Den kan få finnas, långt bak i mitt huvud. Den kan få hålla min kropp smalare än alla andras, men den behöver inte hålla på o jävlas med mig. Jag orkar inte med alla tankar om vikt o kroppen. Orkar inte ha ångest varje gång jag öppnar munnen. Vem fan orkar med det ? Hur fan har jag orkat i 4 år? Visst, det har ju inte varit såhär allvarligt hela tiden, men ändå har ju A alltid funnits där.
Jag har inte tid med anorexi. Jag har så mkt jag ska hinna med ! Att skaffa en hundvalp, vara med C, flytta hemifrån, studera, bilda familj, festa.. Jag önskar att jag kunde kontrollera A och ångesten. Mej själv. Men ändå önskar jag inte att dethär aldrig skulle ha hänt. För jag vet att jag kommer klara dehär. Jag är så jävla envis, fast det har gömt sig långt inuti. Jag kämpar, jag söker vägar för att få hjälp. Jag kommer klara dehär. Anorexin kommer alltid finnas med mig, men den kommer aldrig mer kunna kontrollera mej på samma sätt.
Mitt liv är för bra för att slösa bort på denhär jävla sjukdomen. Ändå älskar jag den.. Det är dags att börja kämpa hårdare.
C, jag älskar dej. Så länge du finns hos mej, kmr allt bli bra <3
-2 bilder som jag tkr passar. Första tkr jag bara jag är sådär allmänt söt på, den andra är för min älskling <3
Jag älskar dej<3
Jag vill inte ha anorexi längre, men ändå kan jag aldrig tänka mej att leva utan den. Den kan få finnas, långt bak i mitt huvud. Den kan få hålla min kropp smalare än alla andras, men den behöver inte hålla på o jävlas med mig. Jag orkar inte med alla tankar om vikt o kroppen. Orkar inte ha ångest varje gång jag öppnar munnen. Vem fan orkar med det ? Hur fan har jag orkat i 4 år? Visst, det har ju inte varit såhär allvarligt hela tiden, men ändå har ju A alltid funnits där.
Jag har inte tid med anorexi. Jag har så mkt jag ska hinna med ! Att skaffa en hundvalp, vara med C, flytta hemifrån, studera, bilda familj, festa.. Jag önskar att jag kunde kontrollera A och ångesten. Mej själv. Men ändå önskar jag inte att dethär aldrig skulle ha hänt. För jag vet att jag kommer klara dehär. Jag är så jävla envis, fast det har gömt sig långt inuti. Jag kämpar, jag söker vägar för att få hjälp. Jag kommer klara dehär. Anorexin kommer alltid finnas med mig, men den kommer aldrig mer kunna kontrollera mej på samma sätt.
Mitt liv är för bra för att slösa bort på denhär jävla sjukdomen. Ändå älskar jag den.. Det är dags att börja kämpa hårdare.
C, jag älskar dej. Så länge du finns hos mej, kmr allt bli bra <3
-2 bilder som jag tkr passar. Första tkr jag bara jag är sådär allmänt söt på, den andra är för min älskling <3
Jag älskar dej<3Kommentarer
Trackback
