Mandas

Idag är det ett år sen jag hamnade in på Jakobstads sjukhus. Det var så jävla hemskt. Vi kom in vid akuten o fick sätta oss och vänta vid en säng. Sen kom en sjuksköterska och tog vikten på mej som var 40,00. Sen fick jag dropp i handen (gjorde så jävla ont!) Vi satt där och väntade ganska länge, tills dom visade oss till Avdelning 1. Där hamnade jag i ett tre personers rum med en mormor och en kines som hade något fel med magen. Jag bara grät och hatade allt. C lämnade dit med mig, vi gick ut och rökte. För det fick jag göra där, fast jag bara hade en skitful pyjamas på mej och droppställningen som hängde med överallt. Och fan vad bra det var med tobak.

Sen på kvällen kom dom in med mat åt mej, men jag hade bestämt mej för att inte äta någonting. Låg på datorn och kolla film halva natten, grät och mådde så jävla dåligt.


Nästa morgon vägde dom mej, då hade min vikt minskat ett kilo. Jag fick också prata med läkaren på avdelningen, som sköt över beslutet till ätpoli. Tror dom tog bort droppet också. Ätpoli bestämde sen då att jag skulle åka till Vasa på fredagen, dagen efter med ambulans. Hatade verkligen det beslutet, ville inte vara 100 km ifrån C och alla andra.

Som tur var fick jag besök den dagen, C var där halva dagen, S kom dit på kvällen och vi satt bara och pratade. N hann också komma dit med en massa cigg åt mej ! (tack!) Åt ingenting den dagen heller, hade ingen motivation. Jag var så jävla arg på allihopa för att dom gjorde såhär mot mej. Jag hade hört hur det var i Vasa och jag ville verkligen inte dit...

jag har mått bra under de senaste dagarna, senaste veckorna. Nu blev allt bara till en ångestdvala.

welcome back ana.