made it

jag klarade det, hittills. Var jävligt nära att skära upp armen, men fick tag på hans bror som fick C att ringa mej. Har gråtit i 2,3 h nu, ser förjävlig ut. Mamma kom in o kollade vad det var, C o jag lag nyss på. Mår långt ifrån bra, men nu kmr jag klara natten iaf. Har aldrig haft såndär ångest, det går inte att förklara...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback