fittan
Tänk att de kan gå så snabbt ner i botten igen. En fucking sekund tar det. Fy fan.
C o jag bråkar, lag på luren när jag inte orkade höra längre, sen vägra jag svara. Nu vägrar han ringa mer, o jag tänker inte ringa upp. Jag ligger här o planerar alternativa självmord, medans han antagligen snart sover sött.
Har börjat äta mkt mindre, vikten går neråt. Är lite tudelad i den frågan.. Vill inte egentligen gå ner, men just nu känns det som att inget är värt att kämpa för. Känner mej jävligt ensam och förvirrad i allt som händer. Allt har varit så bra domhär senaste dagarna. Trots trubbel, så har jag inte tänkt på det. Så jävla skönt. Men nu rasade allting pga. ett enda jävla ord.
Egentligen skulle det vara bäst för C iaf om jag för en gångs skull faktiskt tog livet av mej. Han skulle slippa att slösa sitt värdefulla liv på nån som mej då. Allt skulle bli bättre om jag försvann. Han skulle väl äntligen få sova när han vill då..
Ibland trodde jag faktiskt att jag betydde mer för honom. Men tydligen inte..
<3
Tänk inte så, gumman!
Jag vet inte vad du betyder för honom och jag vet heller inte vad han betyder för dig, men eftersom ni fortfarande är tillsammans trots att ni inte alltid är sams så finns det något. Det där något som håller er samman trots motgångarna är tillräckligt för att hans liv skulle falla samman om du försvann, tro mig.
Det skulle antagligen inte gå en enda dag utan att han tänkte på dig och funderar över vad han skulle kunna gjort annorlunda för att er tid tillsammans skulle blivit längre. Han skulle bryta ihop av varje liten sak i tillvaron som förknippas med dig och er tid tillsammnas som inte fick bli tillräcklig. Han skulle inte bli av med dig för du skulle finnas i hans drömar på natten. Han skulle känns din doft lika intensivt som om du fanns där och allt du någonsin sagt till honom skulle spelas upp i hans huvud som om det vore en film som spelas gång på gång utan att det går att stänga av.
Försvinner du kommer kanske allt det där fina som ni haft komma i skuggan av ett ständigt närvarande "varför???". Vill du att han ska komma ihåg allt det som varit bra och inte det som blev fel så gör slut nu och gå vidare.
Snälla, förstör inte ditt liv för att hämnas på honom. Han är inte värd det även om det käns så nu. Känslor går över förr eller senare och du förtjänar att må bra och vara lucklig varje dag i minst femtio år till. Med eller utan honom.
kram och ta hand om dig!
(förlåt att det bliv så långt och förvirrat. Om jag inte hade skrivit något har jag inte kunnat sova inatt..)
självmord löser ingenting gumman. <3
